När den äldsta kyrkan blev byggd råder det delade meningar om, säkerligen skedde det så snart som kristendomen började rotfästa sig i denna landsdel.
En historia talar om att den första kyrkan skall ha blivit byggd under Herr Anunds tid i början av 1500 talet (mer om Herr Anund får ni läsa om i en annan historia) medans andra sägner och historier som tycks väga tyngre menar att den första kyrkan måste ha byggts flera århundraden tidigare.
Om man utgår från att ”Lioter fyrst let gera kirkiu i Heriardall” Alltså ”Ljot var den första att bygga kyrka i Härjedalen” så kan man någorlunda tidsbestämma när kyrkan vart byggd.
Från Herjulf, Som man kan anta bosatte sig i Härjedalen vid år 840, räknas enl. Tord I Trosavik stamtavla femton släktled, på varje av detta bör man kunna räkna en medelålder på omkring trettio år, vilket i då rådande oroliga tider inte anses osannolikt.
Ljot var ättling till Herjulf i åttonde ledet och efter denna beräkning bör han då ha levt i slutet av 11:e århundradet och således bör alltså Härjedalens första kyrka ha tillkommit vid denna tid,eller inte så långt efter det att Hälsingland Kristnades genom Stenphi, förmodligen densamme som sägnernas Helige Staffan som utförde sitt missionsverk efter mitten av samma århundrade.
Angående det första kyrkobygget så lever det åtskilliga sägner som även de tyder på att bygget gjordes under en tid då kristendomen fortfarande hade att kämpa med Hedendomens makt, detta representeras i sägnen av en ond ande som raserade den lagda kyrkogrunden, eller de jättar som slungade väldiga stenar mot det i höjden resta templet. har även här pratats om att det var så att det var de sista “hedningarna” som rev bygget gång på gång.
På Storön i Ljusnan skall man ha utsett plats och påbörjat bygget av det första templet, det är tydligt att man valde denna plats, dels för det vackra läget, dels också för att få kyrkan ”mitt i byn” d.v.s i detta fall mitt emellan de mest betydande nybyggena Herrö och Byn samt nybyggena Äggen och Alrarkælldu (Ulvkälla).
År 1694 talas det om att man skall kunna ha sett lämningar efter bygget i form av stora i ordning lagda stenar och i mitten en nästan hoprasad kammare (Cellula)
I sin beskrivning över detta landskap uppger Hülphers att kyrkan ”blev år 1563 den 2 juli vid hälsingarnas infall avbränd med all sin prydnad” andra beskrivningar finns om att det ej var Hälsingar som brände kyrkan, utan denna antändes av Åskeld.
Uti Palmsköldska saml. Finns en anteckning som lyder: ”Swegs Kÿrckia uti Herredahlen åhr 1563 om sommaren dagen näst efter visitationis Mariæ genom ljungeld aff himmelen hasteligen upbränd med all kÿrckioskrud såsom, klockor, glaas, böcker, messkläder, kalkar och annan kÿrckionnes tillhörighet, så det stod quart (intet) utan allenast blåtta muren”
Ombyggd och flera gånger reparerad, lämnade den äldre kyrkan 1845 rum för den nuvarande kyrkan som färdigbyggdes och invigdes år 1847.