I maj år 1918 så hölls Härjedalens första 1-majmöte, platsen var Godtemplarhusets gård i Sveg.
På denna tiden så var Sveg ett municipalsamhälle med ca 700 bofasta invånare men med minst lika många säsongsarbetare om inte fler.
I Sveg fanns det då 46 olika cafeer som samlade dessa arbetare samt den lokala befolkningen på helger för allehanda sysselsättning som att supa, slåss, spela kort och samtala.
Den omtalade “Röde Skräddaren” Robert W Berglöw hade ännu inte hunnit att organisera sin Socialdemokratiska arbetarkommun och Syndikalisterna skickade sin agitator och resetalare A.V. Johansson från Vänersborg till Sveg för att tala med folket och engagera dem i kampen, när han kommer fram så fann han en stor skara med tacksamma åhörare.
Johansson hade kallat till ett stort demonstrationsmöte i Sveg och under parollen “Mot Dyrtid och krig, för fred och arbetarklassens sociala rättskrav” uppmanade han folkmassan
“Organisera, Organisera er, ni Härjedalska skogsarbetare, mot bolagen, mot träpatronerna, kräv människovärdiga löner och arbetsförhållanden, rusta er för den Sociala kampen”
Dessa ord vart den första gnistan som tände lågan i det som skulle bli Revolutionen i Sveg
Med bakgrund av det rådande tidsläget så hade han inga direkta svårigheter att uttrycka vad han kände och vad han ansåg behövde göras, Första Världskriget pågick, människor levde på svältgränsen, spanska sjukan härjade i vart och vartannat hem, år 1918 var ett Nödens år.
Ett par dagar senare så hade några personer samlats på Godtemplarhuset där det var bioföreställning. Uppe i det sk “Nykterhetskafeét” råkade två unga arbetare i luven på varandra om en liter brännvin.
En Polis försökte att gå emellan för att avstyra bråket men han blev biten i tummen av en av slagskämparna, polismannen svarade då med att dra sin sabel och slå den i huvudet på arbetaren så att blodet började rinna.
Det här var signalen till ett allmänt tumult mellan arbetare och polis.
Detta övergick snabbt till kravaller, med en folkmassa på omkring 150 personer som började att dra omkring inne i Sveg på natten “Vi Demonstrerar” ropade några självutnämnda ledare, fönster till butiker och bank krossades, likaså stormade man häktet i tingshuset.
Det var ett skrålande och ett oväsen som skulle väcka upp hela samhället.
Utanför Gästgivaregården mötte massan ett nyväckt Medborguppbåd på fem sex personer som var utrustade med vapen, arbetarna svarade med ett häftigt stenregn, plötsligt så hördes det skott från både pistoler och gevär, gardet sköt skarpt för att värja sig från den uppretade arbetarhopen och för att stoppa upploppet.
Massan skingrades snabbt, på marken låg tre nedskjutna personer, lyckligtvis så var ingen svårt skadad men samtliga hade fått hagelskott och pistolkulor i benen och baken.
Upploppet fick allvarliga följder för de inblandade arbetarna.
Flera av dem dömdes enl. upprorslagen och för polismisshandel till fängelse och straffarbete mellan en månad och tre år.
De medborgare som hade skjutit skarpt mot klungan av människor lagfördes aldrig…
Revolutionen i Sveg är en händelse som såväl arbetarsidan samt motståndarna försökt att glömma, förtränga och förlöjliga.
Inom Arbetarrörelsen beskrevs händelsen som ett “fyllekalas” som kom att utnyttjas hänsynslöst av den borgerliga pressen.
I Borgerliga kretsar såg man mer allvarligt på händelsen, som man befarade hade kunnat utvecklas till ett försök att omstörta samhället.
Kanske var detta inte en Revolution i ordets sanna bemärkelse men absolut ett uppror där bakomliggande orsaker var sociala, ekonomiska och politiska orättvisor.
Arbetarna var trött på att utnyttjas av de välbärgade, de var hungriga och hade det dåligt samtidigt som de såg att de mer välbärgade i samhället hade det så bra.
Så absolut ett uppror som hör till landets politiska historia.
De som sköt skarpt mot folket…. dömdes aldrig. // Tassirall
En som var med i Händelsen och blev lagförd var Manne “ManneGubb” Karlsson, det följande har jag fått återberättat av ett barnbarn till honom.
“Min Farfar var en central figur i den här revolutionen, han sa två viktiga saker om den.
För det första sa han att orsaken till upploppet var det sätt de fattigaste i samhället alltid utnyttjades av de som hade det gott ställt -vi var ju så hungriga, var ord han ofta återkom till.
Han fick två års fängelse som han avtjänade i Sundsvall, de fick nästan ingen mat, halvrutten strömming var ofta på menyn, för att stilla hungern så tuggade han ibland på plösen till skon, den var dessutom salt och gav en illusion av en köttbit.
Revolutionen i Sveg var mer betydelsefull i dåtidens historia än vi tillskriver den, den “lilla människan” fick kraft att resa sig och skapade sedan ett mer jämlikt samhälle”
Källor: Jonas Sima, Abetaren 11 juli 2018, Denise Eklund.Sundgren
Det finns en dokumentär filmad 1971 av Jonas Sima som jag starkt rekommenderar er att se om ni är intresserade, den heter “Revolutionen i Sveg”