I Rismyr ca 2 mil öster om Sveg bodde det en gång i tiden en Bonde vid Namn Otto Halvarsson Hund,
Otto skulle bli huvudpersonen i en händelse som i skriften “ De Svenska Landsmålen och Svenskt Folkliv” från 1901 beskrivs med dessa ord “ Ett Hemskt Drag Av Forntida Råhet och Hämndsinne”
Otto klagade över att prästen Didrik i Sveg började Gudstjänsten så pass tidigt så att han ej han fram i tid, med orden “Då det ringer tredje gång är jag inte längre än på Långskogen” vädjade han till prästen.
Men Didrik, som var en bestämd man, gav ej Otto något gehör för sitt klagande utan startade gudstjänsten precis som vanligt.
När det gäller sägner så finns det ofta olika förklaringar och vinklingar av saker och ting, så även i detta fallet. En sak är med största sannolikhet säker och det är att Otto och Prästen var osams av någon anledning.
En vinkling är att Otto skall ha befunnit sig i Sveg en tidig söndag morgon och vid klockans tredje slag så ska han ha tagit prästen i sin vagn och kört i full fart mot Långskogen för att få Prästen att förstå hur svårt det var att hinna fram i tid.
jag själv väljer vinklingen att Otto hade vägrat prästen tionde pga av att han aldrig kom fram i tid till gudstjänsten och pga av detta så blev han själv nekad nattvarden.
Otto är för en gångs skull i tid till gudstjänsten och när det är dags för nattvardsgången så går Prästen helt enkelt förbi Otto med sakramentet och Otto blir såklart rasande.
Han reser sig upp och drar sin kniv varpå han hugger prästen till döds sägandes orden:
“Har du gått mig förbi, skall jag Icke gå dig förbi”
Prästen faller död ned vid altaret och panik utbryter i kyrksalen, några rådiga personer stänger hastigt kyrkdörrarna för att hålla mördaren instängd.
Otto tar sig upp i predikstolen och genom ett fönster tar han sig ut och springer med riktning mot Båtstaden, när han kommer fram så skjuter han ut båtarna i älven, förutom en som han tar själv.
Otto ror iväg efter Ljusnan med riktning mot Vallsjön.
Därifrån tar han sig genom skog o myrmark söder ut och hittar tillslut en sjö som blir hans uppehållsort.
Hundsjön som den heter är uppkallad efter honom.
Där bodde han i en Stenhåla och det sägs att där en gång i tiden har hittats en kopp, en sked samt rester av kol efter brand, stenen över hålan kallas än idag “Ottostenen”
Här råder det en del förvirring, på plats så finns det mycket riktigt en jättestor sten som skall vara Ottostenen, men man hittar ingen håla under den.
Den s.k. Ottogrottan är ca 100 m bort och hittas i roten av det steniga berg som där tornar upp bland myr och skog… vilken av dessa som är den mest troliga platsen för hans boende vet vi inte, kanske var det så att han uppehöll sig vid båda ställena.
Här vistades han och den ende som visste var han befann sig var hans hustru som då och då smög sig dit med diverse livsförnödenheter.
Han levde på bär, fiske och fågelfångst.
På senhösten hittas han död med pilar, båge och en fågelbörda på ryggen, han hade förmodligen gått ner sig på svag is och drunknat.
Här finns det skrifter som menar att han bodde där i 6 år och vissa skrifter menar att han bodde där från sommaren till senhösten.
En av Ottos söner skall ha flytt till Rätans Socken, där han enligt sägnen skall ha varit stamfader till en mycket olycklig släkt, detta då p.g.a. hans fars synder.
Prästen Didrik då, Ja han skall ha varit Svegs Andre Pastor efter reformationen och då bör man kunna tänka sig att detta utspelar sig i slutet av 1500 talet eller i början av 1600 talet, men man kan ju inte vara helt säker då det även finns uppgifter om att det i Sveg funnits en präst vid detta namn redan på 1330 talet.
Enl historien så skall Didrik ha haft långt yvigt skägg och skall ha blivit begravd i den mässskrud som han haft på sig då han mördades.
När den nya kyrkan byggdes 1845 så bär man ut kistorna från den gamla kyrkans gravkammare och de öppnas, i en av kistorna så hittas en man med långt mörkt skägg, iklädd mässhake, bredvid honom så ligger det en kappa och en krage, detta skall då ha varit den mördade Didrik.
Denna historia finns även på YouTube