Som jag skrivit om tidigare så skall det ha hållits ett stort Allting i Sveg där man bland annat skall ha utrett gränsförhållanden mellan Norge och Sverige (vi hörde till Norge under denna tid)
Detta alltinget skall det ha berättats om i ett dokument som man officiellt daterar till år 1273.
Detta dokumentet finns idag i den Arne-Magneanska handskriftssamlingen i universitetsbiblioteket i Köpenhamn och är alltså den äldsta kända skriften där Sveg (Sueig) nämns. Även andra byar samt Härjedalen (Heriardal) nämns.
I detta dokumentet finns även Thord från Trosaviks vittnesmål om att Härjedalen först bosattes av Herjulf Hornbrytare.
Vittnessmålet från alltinget i Sveg är det mest omfattade och redogör ganska utförligt för hela den Svensk-Norska gränssträckningen från Jämtlands nordgräns till Dalagränsen, utförligast skildras det Härjedalska avsnittet av riksgränsen.
Forskare, Historikers åsikter har gått isär kring detta svårtydda och lite märkliga dokument.
Här nedan följer en översättning från de delar som behandlar gränsen samt Thord i Trosaviks vittnesmål angående Herjulf Hornbrytare.
Försvenskningen har gjorts efter “Annaler for Nordisk Oldkyndighet” (1844-45) De danska namnformerna har bibehållits, de inom parantes gjorda tolkningar av ortsnamnen har tillkommit utifrån lokala utsagor samt efter Bertil Flemströms register till “Jämtlands och Härjedalens Diplomatarium (1943-56)
vittnen voro: Loden i Allrarkælda, Poul i Löy, Simon i By, Erik Lavvordsson, Öjar från Arnafloa, Gudmund bonde och sex bönder från den övre dalen och Havar i Ström.
Och Loden Bonde sade sig minnas att då han till fots gick upp detta råmärke, då kunde ingen Pater Noster i Ström.
Från Ström till Ramsele, från Ramsele till Ragundaforsen, från forsen till Morbäck (Morbäcken, gränsbäck i bräcketrakten, från Morbäck till Breke och till Glaumshöfdi (Glamshofda – troligen Bodsjö)
från huvudet till Haframinni (plats vid sjön havern, dock inte Minne men vid ytterturingen, från haframinni till Sottnore (nuvarande Sottorpet) från Sottnore till Rosang (Rosongen, Överhogdal) från Rosang till Runasten (gränsmärke i Ytterhogdal) från stenen till Hoadalen, från Hoadalen till Steenbjerget (Berg mellan ävlros och överhogdal) därifrån till lifusiö (Linsjön) från Lifusiö till Möroklak (Klackens fäbod i Älvros) från klacken till Malangsil (Målingen) och finnsaasen (Finnsåsen – Berg på gränsen mellan Älvros-Ängersjö) Från Finnsaasen till Mulangsberg (Målingsberget) från Berget till Reeneklucken (Klucken, Berg i Älvros) därifrån till Asulfstiannaberg (östtjärnberget Sveg) därifrån till Hundsöskjæl.(Hundsjön) därifrån till Amsafreng, från Amsafreng (Amsen, sjö) till lilla vedal (Gränsmärke, Lillhärdal) från myrirdal till Leigstig (gränsmärke lillhärdal) Från Leigstig till Rödhamre (Rödhammaren, Berg i Lillhärdal) från rödhamrerne till Leonarberg (Gönsjöberget, Lillhärdal-Hamra) från detta till leonersö till Leoonarnæs, därifrån till Bilstjernarbjerg (Berg i Lillhärdal) Från Berget till Thoraskel (Toreskör, Los) från Thoraskel till Throndeklætt (Gränsmärke i Orsa eller Lillhärdal) Från Trondeklætt till Ar-na-Bjærtaberg (Rövarberget, dalarna) Därifrån till Ulftangimyri (Gränsmärke i Mora) och till Svindbud från Svindbud till Ulfualdaflöytr (Gränsmärke i Mora) därifrån till Laufkleppa (Lövkläppen, Lillhärdal) från Laufkleppum till Trollegrav (Lilltrollgraven, Dalgång i lillhärdal) från Trollegrav till Feimifjeld (Gränsmärke i Transtrand, ellerLima) Från Feimifjeld till Fryksende från fryksende tilll Thingväll, från thingväll till Lee. Lee är ett stort vatten, det som ligger östan för tillhör svenska kungen, det som ligger västan för tillhör norske kungen. Från Lee till Landsenden.
De förut nämnda bönderna avlade ed och sex andra bönder bekräftade att sålunda hade gränsen från gammal tid intill nu gått mellan rikena.
Närvarande voro Ärkebiskopen,Herr Jon, Sira Sighvat, Sira Erlend, Hakon bonde, Arne präst, Loden präst, Hallvard präst, Stekla-Thorstein, Endridi Raedesmanssön, Paul Suri, Ivar Andreassön på Leini, Markus Eindridessön Skuadru. Alla bönder från Vedradalen voro också tillsagda att möta upp här och de förklarade att förr skulle den ena med den andre falla innan de frånginge detta som nu har vittnats och som deras förfäder hade berättat och uppräknat för dem.
Denna gräns hava Jämtar och Hälsingar hållit sedan landen blevo bebyggda och all de som hava brutit mot det som bestämts hava fått gälda böter därför.
Gränsen börjar norrut i finnmarken i öde fjellet och sträcker sig sedan snörätt mot söder längs kölen mellan ragunda och angermannaland, således att det halva av kölen ligger till vart rike och därifrån söder till murubæk därifrån går riktningen snörätt söderut till Lillaholma (Lillholmen vid Nor i Revsundssjön) Östan för Bodsjö, därifrån Snörätt till Myklaholm som ligger i Hafra (Haverö) därifrån snörätt söderut till Fjeldseid på Hoe (Gränsmärke i Ytterhogdal, ett ed i Hoaån, därifrån snörätt söderut till Mauro os (Märåns utlopp i Ljusnan) två raster östan från Elfros, därifrån till Malangaa (Målgaån) och längs med ån söderut till malangvand (Målingen) därifrån snörätt söderut över Malung (Målingsberget) och söderut till Siks os (vid Siksjön) och så till Himsio (Hundsjön) därifrån snörätt till Amsafreng (Trögnhammaren) Därfrån till Riisberg (Rishuvudet, Berg i Lillhärdal) därifrån Snörätt till Throndeklætt (Gränsmärke inom Orsa eller Lillhärdal), därifrån till Trollegrab (Trollgraven lillhärdal) söderut vid älven.
Sådan Vittnesbörd har Thord i Trosavik och 12 gamle män med honom, att Härjedalen först blev bebyggt av Norges män av följande anledning.
En man vid namn Herjulf Hornbrytare, Kung halfdan Svartes märkesman, föll i onåd hos kungen och flydde österut till Sverige, till kung Anund som tog väl emot honom.
Men där handlade han illa, i det han plägade älskog med konungens fränka, som hette Helga och flydde sedan västerut till Norges konungs rike, till den dal, som då var alldeles öde och nu kallas Härjedalen. Där satte han sig ned med Helga och gjorde byggd på ett ställe som nu heter Sliarosvellir.
Deras son var Hakon Valr, Hans son Frode, Hans son Herlaug Hornstige, Hans son Thorer Droge, hans son Thorbjörn Makarkalf, hans son Thorbjörn gamle, hans son Dager, hans son Ljot som först lät bygga kyrka i härjedalen, hans son Thorallde, hans son Ravn, hans son Eilif Teppimadr, Hans son Björn, hans son Thord, hans son Hafthorer, hans son Asulf
Denna gräns är mellan Jämtland och Finnmarken och Helsingland: Vesterut från Lenglingsliderne (Nordli och sörli) och norrut från Ström.
Jämtarna hava rätt att jaga djur och ekorrar norrut i finnmarken 19 raster från Ström, därifrån går gränsen österut mot angermanland. Den begynner vid Veimosö (vojensjön) därifrån till Hotingsö (Hotingsjön) därifrån till Hellusö (Ullsjön) därifrån till Neigarsö (Nagasjön) sedan till Kjaersö eller Kiolsö (Källsjön) norrut i Ragunda, därifrån till Talleråsen (även Telliasen, Arsingsklippan, berg i Lidens S;n) Norrut vid Billartjärn (okänd) Därpå söderut till Tjaersöholm )Tiorsioar holm) och därifrån till Blaafinnstjörn (Tjärn i Fors s:n)
Därom tvistade i den första kristna tiden Gunhild Snälla, som bodde i Solatuner (Sollefteå) och Arne Ille, som bodde i Halsjö, Ragunda. Han var den förste kristne mannen där.
Det vållade deras osämja att Gunhild tog sin finne och satte honom på Arnes land vid Blaafinnungssumpen.Arne grep denna finne och sänkte honom ned i vattnet.
Därpå förliktes de på villkoret att Arne betalade Landen öster om tjärnen. Då lät Gunhild återigen sitt folk faraoch fiska i Arne vatten. Men arne lät märka sitt vatten när han for därifrån på så vis att han sänkte ned hela renhorn och drev in spikar till igennkänningstecken.På detta vis upptäckte Arne Gunhilds snikenhet och troslöshet,sedan tog arne återigen detta landi besittning. Finnen hette Blaafinn och efter honom fick tjärnen namnet Blafinnssump.
Gränsen går nu söderut till Tundraasen (Talleråsberget,Graninge) strax öster om forsen,därifrån till Ignaarsand(gränsmärke Liden) mellan medelpad och Fiskabua (gränsmärke i västernorrlands län) därifrån till Talleraasen (Telliasen) mellan Steinni (ägomark i Järknissle, liden) och Musasand (deltabildning vidkvarnåns utlopp i indalsälven, Järknissle) därifrån till Vigmundarsand (i byn, Hällesjö) strax öster om Naerda därifrån till Aga (gränsmärke inom medelpads östra domsaga) Därifrån till Helliflyg (gränsmärke inom medelpads östra domsaga) därifrån till Oppsö (nuvarande Korssjö på gränsen mellan bräcke, Hällesjö och Borgsjö socknar) och så till Thorhogseid (bastunäset i Jämteskogen) därifrån till Vigmansbeck (gränsmärke i Borgsjö socken) och så västerut till Hafri (Havern, Haverö) begynte ; därefter mot öster,där Skule Jarl dog, gränsen går därpå söderut mot Härjedalen.
De sex från vardera rike som konungarna utnämnde till Gräns-syn, blevo således eniga:
gränsen begynner i Haugen vid Kulublik och i holmen vid Helgesö, därifrån till Vaxnbro, därifrån till fladholmen, därifrån till Haukana i Verald, därifrån till Kungadal på Fringeskov, därifrån till Vennarberg, där det är högst, därifrån till Munlaugeros därifrån till Ellduberg där det är som högst, därifrån till Hökselda i Hvirfilsskogen, därifrån går råmärkena till Risberg, därifrån till Hyliufjeld och till Götelven, i mitten till Gröneros, från Gröneros och efter rätt syn längs stigen till Faludal, därifrån till Brostnarhella, som Einar Thambeskvelver reste, därifrån till Sannar
Envar som överträder dessa gränsbestämmelser, är hemfallen åt det straff som lagen fastställer i vardera riket. Detta bekräftade också Herr Erling Alfssön, Erling Lagmand, Gjardar bonde, Sigurd Pertill, Thorlak på Rifuu, Thorer Thinghat, Gostaf Petersön, Karl Haralsön, Brynjolf Bothildssön, Gunnulf präst på ving, Kristmad Panasön, Nikulas Kristinesön. Detta bekräftade alla på Eidskoven och därpå erbjöd sig alla att avlägga ed.
Vi ville också bringa till allas kännedom, att normännenuppgivit sina krav på Elftrunde, varom träta varit och att götarna uppgivit sina på Trysild, vilket skedde den gång de slöt förlikning på Magnor.