Under namnet Sikr och Siks-os omnämns denna sjö/by i dokumentet från 1273 om det stora alltinget i Sveg. I Hälsingelagens TIngmålabalk XV omnämnes den som Siksioda.
Sjön var även en av de gamla märkespunkterna för gränsen mellan det Norska och det Svenska riket.
SJöns namn kommer ifrån att det fordomsdags varit ett väldigt gott fiske där och framförall Sik.
Det goda fisket gav upphov till många tvister mellan byamännen och Älvrosborna, vilkas mark gränsade till samma vatten.
Enligt en gammal sägen så skall det ej finns Sik mera i denna sjö.
Sägnen berättar om att det greps några tjuvar eller skojare där och i brist på bojor så fördes dessa ut till till en liten holme i sjön, senare omnämnd som “Tjuv-Öijja”.
Där skulle de förvaras till dess att Kronans män kunde hämta upp dem.
En av fångarna slet sig loss och kastade sig i sjön och började simma mot land skrikandes.
– Kommer jag över med livet i behåll så skall Sik inte finnas här mera.
Så skedde och efter detta så skall det alltså inte finnas Sik i Siksjön.